lördag 28 maj 2011

motion och mental stimulans

Nu börjar det finnas lite tid till inlägg som handlar om tankar och reflektioner. Till exempel så har jag tre vuxna hundar som inte har levt sina "normala" liv lite drygt två månader. Dels för en väldigt dräktig Våga och sen har det inte alltid varit så lätt att lämna valparna ensamma hemma för långpromenader med dom vuxna, särskilt inte när bappisarna blivit lite större och mer krävande. Det har ju inneburit mindre motion och mental stimulans. Som med alla hundar resulterar det på ett eller annat sätt i någon form utav "felbeteende". I mitt fall så har dom börjat reagera på andra hundar som vi möter i koppel, inte önskar men helt okej i och med att jag vet varför beteendet dykt upp och hur jag ska komma tillrätta med det :-) Alltså genom fler längre promenader och lite tankearbete.

Något som är skönt är att detta är något som dom flesta "hundmänniskor" är medvetna om! Motsatsen är att man alltför många gånger hör att hunden är dum i huvudet hit eller dit, inte fattar, är trög i hövvet, olydig! (?) osv. Då brukar jag svara att hunden blir som den umgås, så skyll inte på den, vet inte om folk fattar men dom brukar tystna i allafall! Tråkigt när man skyller sina egna tillkortakommanden på hunden. Det är även i dessa situationer som jag funderar på om folk verkligen vet vad för hund dom har i snöret, vad för arbeten hunden vart avlad för att utföra.

Vart jag än bor så blir jag ofta negativt förvånad över hur lite man ser hundarna i området någon annanstans än just på området, väldigt få av dessa hundar syns mer än nån kilometer från där dom bor, vissa kommer inte längre än runt huset... Det är oftast dessa hundar som härjar och låter som mest dessutom, vilket gör att husse/matte drar sig ännu mer för att ta ut hunden, dom vill ju inte behöva skämmas för sin "dumma" hund! Tänk om dom istället hade försökt med den enklaste av enkla lösningar på "felbeteenden" och nej det är inte att rycka, slita å dra i kopplet, inte heller att bestraffa med ord eller fysik. Den enkla lösningen är att låta hunden få den grundläggande motionen den har behov av, det tillsammans med några tankenötter för vovven brukar göra succé. Sen tycker jag inte heller att folk ska skaffa mer hund än att dom kan känna att dom klarar av att hålla sin hund i utåtagerande situationer.

Folk kanske även borde ha bättre självskattning så att dom valde en ras som passar dom, eller kanske ingen hund alls! Mina elever fick för ett tag sen en uppgift i att intervjua andra på skolan (olika åldrar) som ville ha hund och sedan genom svaren på deras frågor försöka hitta lämpliga raser, det blev sällan i närheten av de raser som personerna i fråga hade tänkt skaffa själva utan oftast mycket mildare och mindre krävande hundar. Och jag tror att eleverna också fick sig en rejäl tankeställare i att raser inte bara ser olika ut, de har även olika egenskaper.

Ja detta är en moralkaka som kan hålla på i evigheter :) Och dom som borde läsa informationen är säkert ingen som läser min blogg ändå!

Och ja jag trivs verkligen bra med mina whippetar och vårat liv som vi lever, för att leva ett liv i harmoni tillsammans måste ändå vara det bästa som finns! Det handlar inte om att vara varken fräck eller vad man presterar, det handlar om att ha ett gott liv ihop. Jobba med hunden och inte emot !

5 kommentarer:

Whippeten Nota sa...

haha ja det blev en hel del text och för ovanlighetens skull inga bilder =)

Storma sa...

Håller helt med! Kloka ord som alltid;) Den goda vänskapen (i alla former) övervinner allt<3

Patricia sa...

Oj vad rätt du har i det. Och det finns såå många som påstår sig haft hund heeela sitt liv (ska det vara något slags bevis på att man kan allt?!) som inte fattar det mest grundläggande. Tur att det finns många vettiga hundägare också:)

Veronica U sa...

Du skriver så mycket klokt och det är alltid lika stimulerande att läsa, som nybliven valpägare som försöker sträva på att fostra "rätt" så kan man ju bara hoppas att man lyckas hitta rätt harmoni.

Patricia sa...

Jag svarar här :)

"Valpen" är skriven av Mickie Gustafson och utgiven av Natur och Kultur/Fakta etc.

På framsidan är det en papillonvalp som nafsar på ett finger >:P