Saknad

 

Nu är det snart två år sedan min bästa vän och Guardian Angel lämnade jordelivet och saknaden är enorm, ännu. Varje kväll säger jag godnatt till Ebba, och Chessie med för den delen. Finaste hunden på jorden är nu finaste hunden i himlen. 

 Jag var 16 år när Ebba föddes och från första start så var det något speciellt och av en händelse blev hon kvar som valp och min. Vad som var annorlunda med denna flat valp var att hon var "klar" och färdiglärd från början. som en pusselbit som passade så perfekt in att man inte riktigt förstått att man hade varit utan den. När jag började på Dingle så fick man som 1a års elev inte ha med hund till skolan, man fick inget rum där man får ha hund. Det tog inte lång tid innan jag sa till mamma och pappa att jag hoppar av skolan om jag inte får ha hundarna med. Så det blev en egen lägenhet i Dingle där vovvarna och jag bodde och trivdes ihop <3 

Det är så svårt att försöka få ner känslan i ord för denna fantastiska hund, hur hon följde mig i livet. Hur hon låg och höll om mig nätterna när ångesten inte ville släppa taget, hur hon tog hand om mig och var min styrka genom dessa stormiga och dumma förhållanden man hade. Hur hennes energi och krav på rutiner även hjälpte mig.

Hon var rolig! Och hon var rättvis, som exempel så kunde hon ta skäll från mig när den var förtjänad men skällde jag för länge eller för mycket på henne så vände hon på steken och skällde tillbaka och ni som kommer ihåg vet hur hon gapade tillbaka med hela garnityret visat =) Rätt ska vara rätt! Kommer även ihåg när jag utbildade mig till instruktör, då var nog Ebba 5-6 år, vi stog ute och hon hade tråkigt och började kräva att vi skulle sätta igång. Ingen skulle gissa på att det var en så vuxen hund som betedde sig på det viset :) Eller när hon var dräktig, då gjorde hon precis som hon ville, stal mat som en skata och blängde surt på mig när jag sa till henne och blicken hon gav mig var "du fattar absolut ingenting!". När hon var hos mamma och hade valpar så haspade hon på nätterna upp fönstret för att kunna gå ut och göra ifrån sig, sen skällde hon tills mamma vakande för att bli insläppt igen. Hon tyckte även om att skrämmas, det mesta, folk, barn och hundar men hon var aldrig dum, hon gillade bara att få en reaktion =) Hon var en trygghet för dom hundar som hade henne i sin närhet och som fick växa upp med henne. Hon var med på allt, förutom livets berg och dal bana så tog vi ett 1a pris på lydnaden, ett 1a pris på jakten, viltspårs championat, tävlade lydnad och imponerade stort med vårt samspel på min lärare när jag blev rallyinstruktör. 

Hon var så karismatisk och så mycket individ samtidigt som hon var min andra hälft. Ebba är den som lärde mig att man kommer längst när man jobbar med en hund och inte emot. Att man lever med en hund och att man aldrig kan äga en annan levande varelse. 

Om man har tur kan man leva ihop som ett.

Tack för att jag fick ha dig till låns, det går inte en dag som du inte är med mig i tankarna.