1a kullen på Nota´s Crew

Jag tänkte försöka göra en liten sumering av den senaste tidens händelser i och med att första kullen kom, såg och segrade.

Synvillans Listiga Lisa "Chessie", min första hund.

Ja efter drömmen om en egen kull, som har varat sen jag köpte min första hund när jag var 12 år och äntligen blev den verklighet! Och sånt kan ju vara lite spännande när man byggt upp en förväntan under så många år. Nu har jag ju tack vare min mamma alltid haft en bra verklighets uppfattning om vad det innebär att ha en kull valpar så det har inte varit någon större chock :)

Pappa Viggo & mamma Nota,dagen då valparna blev till!

Men en sån simpel sak som att åka och para sin tik kan vara oerhört nervöst, är det rätt dag? står hon bra? verkar dom intresserade? får dom till det? ska jag göra något? osv. Sen har vi hela dräktigheten med alla "tänk om" (skadar sig, resorberar, går tom å bara är skendräktig osv) även tankarna om hur många valpar och könsfördelning, fast dom tankarna brukar sluta med -bara det föds välskapta valpar så är jag nöjd!

Trött mamsing med sina bappisar!

Valpningen var en blandning av glädje och äckel =) Det var helt fantastiskt att få vara med och jäkligt nervöst med allt som ska tänkas på med navelsträngar, vikt, normal tid mellan valparna, räkna moderkakor osv. Nu skötte Nota detta så bra själv så jag hade egentligen troligtvis inte ens behövt att vara där :) Sen har vi dom första dygen med små hjälplösa valpar och en trött mamma som inte haft valpar tidigare och den överhängande faran att hon av misstag skulle ligga ihjäl någon valp. Sömnen var minimal och jag blev en jäkel på att räkna till 7 oavsett tid på dygnet.

Hoppsan! Hur blev vi såhär stora?

Dom följade veckorna gick i så rasande fart (då tänkte man på om dom åt & växte som dom skulle och att allt verkade "normalt") att det är svårt att föreställa sig, det känns som att helt plötsligt var dom 8 veckor och dax att flytta *snyft*. Under den perioden så var det många besök hemma (jag har aldrig haft så städat i mitt hem någon gång innan), mycket fika, mycket funderingar om valpköpare (kommer min valp få ett gott hem hos dom?), oerhört mycket att tänka på/prata om/håll ordning på samtidigt som man bara ville sitta på golvet hos valparna för jämnan! En sak jag kommit fram till är att dygnet hade för få timmar :)

Summan av kardemumman lyder: Detta var så jäkla häftigt att få vara med om och valparna har varit så enkla att ha och göra med. Så oavsett hur mycket tid, pengar, gråa hår, städning osv det innebär så hoppas jag i framtiden ha tid och möjlighet att få göra detta igen (å igen, å igen, å igen) =)

Glömde säkert minst hälften men på ett ungefär.