Denna fina bild är gjord av Jenny Helming och består av Nota och hennes 7 avkommor =)
Hade en intressant tankeväxling med en kär vän angående en viss ras kontra en annan...
Visst blir man tokigt jävig när man själv har rasen, det är ju såklart den som är bäst :)
Fråga min mamma om den bästa rasen, hon svarar flat, utan att blinka. Fråga mig om bästa bilen, jag svarar såklart Volvo :) Och gällande raser så är jag ju oerhört partisk och tycker att whippeten är oerhört lämplig till dom flesta människor!
Men jag minns ju själv att jag var skeptisk när jag skulle skaffa en, dom är ju rätt små... ser ju rätt tråkiga ut... frusna... inte direkt någon ras som om man satsar på SM i lydnad... glad om man har någon lydnad på alls :)...
Har sagt det innan och säger det igen, är så positivt överaskad av rasen, men så har man ju haft tid på sig att charmas av dom :) Glömmer aldrig dagen då jag slutade tänka att whipparna var små, det var den dagen jag tänkte att Ebba var stor :) Och det skiljde ju ca 20 kg dessutom. Nu är det smidigt med storleken, dom får plats, även om dom är duktiga på att ta plats! Och det tråkiga utseendet har byts ut mot en fascination av deras vackra linjer och muskler. Frusna, ja det är dom ju men det hindrar ju inte en promenad även i många minusgrader så länge man är igång, och det finns täcken, å själv har man blivit whippetbekväm och delar deras förkärlek till att krypa ner under filten i soffan när det är skitväder ute :) Nä Sm i lydnad blir det nog inte, såvida jag över en natt skulle bli en oerhört skicklig hundtränare, för det handlar inte om att whipparna omöjliga att träna, det är snarare som så att dom även är duktiga att träna sina ägare :) Och till syvene å sist är det viktigast att vardagslydnaden funkar och det gör den! Såvida det inte kommer hare/rådjur framför näsan på dom för då försvinner dom på en ca 3 minuters lång jakt, men det är en helt okej egenskap (om du frågar mig) för det är ändå det dom har blivit avlade för i "urminnes tider". Samma starka drift som vallhundar att valla, apportörer att apportera, vakthundar att vakta osv.
Alla raser har som sagt sina plus å minus och det beror nog på var man själv är i livet och vad man uppskattar för egenskaper! Kanske någon som vill dela med sig av synpunkter gällande whippet kontra andra vinthundsraser? Och sen älskar man ju hunden för den inivid den är, oavsett ras!
Jag älskar mina hjärtegryn extra mycket idag! Är hemma från jobbet med feber och värk och väldigt glad för att jag har whippetar som gärna delar soffan eller sängen med mig och inte klättrar på väggarna för att det bara har blivit korta rastningar.
3 kommentarer:
Så sant;)Ja gillar dina damer oxå;) Vilken storlek eller vilket hårlag man väljer på sin vinthund är nog mest tycke å smak och vilka individer man har träffat.
Tack för att du finns<3
Men nu skall det bli liv i luckan må du tro*hehe*
Jag anser oxå att en whippet passar alla. Både Briam och Otto har god kamp och jaktlust. Jag får snurra dom hängandes i en tjock pinne varje dag så nog finns gripandet där och inte fan släpper dom. Självklart är en hare roligare än matte! Sant som du skriver att de sedan urminnestider är avlade för jakt på mindre smådjur som kanin och hare. Det är en egenskap vi har behållit genom kapplöpning i olika slag. Hade vi inte velat ha den egenskapen skulle inte kapplöpningen förekomma.
Det finns ingen hund som är så bekväm så de hellre struntar i promenaden och väntar ut regnet. Briam behöver bara titta ut genom fönstret och regnar det går han och lägger sig igen. Otto har inte fattat det där än men han försöker vända i dörren när han upptäcker skitvädret. Finns det något mysigare än att ha en ihoprullad whippet i knävecket i soffan? Finns det något som kan göra ens dag bättre än en glad och svansviftande hund i ett så lagom format? Otto kommer varje morgon med något som ser ut som ett glatt leende för att dutta nosen på mej, ge mej en liten puss på näsan och sen få en strykning för att återvända till fåtöljen.
Jag minns (eftersom jag var van vid greyhounds ifrån början) att när min moster sa att hon skulle skaffa whippet så förbannade jag henne nästan. Fy fan för en sån liten, darrig skithund tyckte jag. Sen satt jag i valplådan hos Samanthas med en liten valp i knät och sa till moster Mai "kan du inte ta den här?" det var Azzar, en hund som har förändrat mitt liv. Han är anledningen till att jag idag har 2 whippar... Son och sonson till Azzar så klart. Det finns inget annat för mej än whippet. Mångsidigare ras får man leta efter! De som inte har förstått de här med whippet har inte provat. Skulle de få prova skulle de vara sålda direkt!! Jag tycker synd om de som inte har upptäckt rasen... förresten härom dan när jag vilade för att jag inte mådde bra så låg Otto nedanför sängen och vaktade. Han blev rejält på hugget när det rasslade utanför dörren och höll på att skrämma slag på mig med riktigt vaktskall så vaktandet finns där som egenskap oxå. Briam hängde givetvis på efter att ha störtat ur soffan i från tv-rummet. Mina grabbar är lika rädda om mej som jag är om dom. Det känns tryggt. De är värda sin vikt i guld och det finns ingenting jag älskar mer här i världen än mina grabbar!
Skicka en kommentar