Nota and her Crew

Stort tack till alla er som höll tummarna för oss!

På fredag kväll strax innan kl 20 så satt Kevin & Våga ihop, det blev en drygt 10 minuter lång hägning. Kevin har varit en perfect gentleman och har verkligen läst av och lyssnat in sig på Våga och hennes signaler, något jag tycker väldigt mycket om! Så på fredags kvällen tyckte väl Våga att hon kände sig redo och Kevin likaså och som världens naturligaste grej så *tjoff-pang* så satt dom ihop :) Lättnaden som kom efter att kärleksstunden var över var enorm! Nu är det "bara" att hålla tummarna för att allt ska gå bra med ägg och spermier i Vågas kropp! Är fortfarande så tagen att det verkligen är svårt att hitta ord, annat än att nu gäller det att hoppas! Man kan faktiskt aldrig ta någonting för givet, särskilt inte när det kommer till levande varelser. Men vi (Mia & jag) hoppas verkligen att det om 9 veckor (vecka 12) kikar fram ett par "knoddar" efter dessa underbara hundar.

Stort tack till Mia för din gästfrihet, goda mat, goda sällskap, att jag fått låna Kevin och din öppna famn för både mig och hundarna! Tack till ödet som gjorde denna historia möjlig, det är faktiskt en alldeles egen historia =) Även tack till Kevins uppfödare Michael på kennel Twyborn. Å tack Henrik för att jag fick köpa lilla fröken blå!

Inte roligt att posa när det blåser snöflingor!

Kevins son Elias som bor hos Mia.

Kevins pappa Seneca som oxå bor hos Mia.

Mia och lille Joel!

Våga och Jippie delar korg!