Igår var mamma hos veterinären med Tilda för hon har inte riktigt vart sig själv och gått ner lite i vikt. Dom tog blodprov och röntgen. Blodprovet visade på dåligt med hemoglobin och dåliga levervärden, samt att hon hade feber. Plåtarna visade på något men det var svårt att säga vad det var. Mamma ringde och var såklart jätteledsen. Älskade goa Tilda! Hon är ju verkligen en hund som man önskar att man kunde få ha kvar hela livet! Mamma och veterinären hade kommit överens om att Tilda skulle komma tillbaka nästa dag för att göra en operation då man misstänkte tumör på mjälten. Jag erbjöd mig att åka med Tildissen då vi alltid haft en speciellt band, hon är verkligen en kopia av sin mormor Ebba <3
Å jag har gråtit, mängder. Tror man känner på sig även om man inte vill inse. Hoping for the best but expecting the worst som Alphaville sjunder i Forever Young.
Igår kväll gick jag ner till vattnet och sa "hjälp mig"! Kände då att allt hjälp redan var här, men dom var här för att hämta hem Tilda...
Imorse åkte jag och hämtade Tilda, det var tungt! Särskilt tungt när mamma sa hejdå till henne som om hon aldrig skulle få se henne igen. Jag var med Tilda under hela tiden ända fram tills dom bar in henne på operationsbordet, underbar hund som hon var så var hon vid gott mod hela tiden, viftade på svansen, pussades och pratade tills sprutan med lugnande tog överhanden och hon somnade, för sista gången...
Det tog inte många minuter innan veterinären kom ut och sa att det inte fanns någon räddning, levern var full med små tumörer, jag kunde få komma in när hon hade sytt ihop henne igen för att säga hejdå. Fy för paniken som infinner sig när det blir så tydligt att det inte finns någon återvändo, inget hopp, inget nåt. Alla tankar som far genom huvudet. Hade det inte vart för att jag bröt tån så var tanken att Tilda skulle flytta hem till mig men nu blev det inte så, inte alls. Skit! Samlade ihop mig innan jag gick in, hon låg i djup narkos och sov så gott. Veterinären gav henne avlivningsvätskan. På något konstigt sätt när man ska säga hejdå så känns det som man inte får sagt allt man vill säga men för en hund handlar det inte om ord. Tror det mer handlar om känslan. Hon har verkligen levt ett underbart flat liv, grävt gropar och ätit bajs, sprungit lös och härjat med mammas andra hundar och hon har varit älskad!
På morgonen innan vi gick in på veterinärstationen så tog vi en liten runda Tilda och jag och på hennes speciella sätt så vinklade hon fram öronen och såg med bus i blicken på sädesärlorna som var framför sig. Det var verkligen en underbart positiv hund från början till slut.
Jag sa hejdå till henne, även ett särskilt hejdå från mamma, bad henne hälsa till Ebba från mig. Bad änglarna att hämta hem henne. Allt var lugnt och tryggt.
Det brinner ett ljus för dig vännen, du kommer vara saknad av många. Kom gärna och hälsa på igen.
Torpedos Fig Tree Bay Tilda
2005-12-21* 2012-07-20
4 kommentarer:
Ja är såå ledsen för er skull :( Tårarna började rinna när jag läste ditt blogginlägg och trotts att jag aldrig träffade Tilda vet jag ju vad hon betyder för dig. Sänder styrke tankar och kramar till dig <3
<3 beklagar verkligen ;(
Så tråkigt att höra, alltid lika sorgligt när man mister en kär vän. Ett hundliv är kort men ibland är det alltför kort.
Tänker på dig
Kram
Jag beklagar att hon var tvungen att lämna er. Det är aldrig ett lätt beslut att ta att bestämma att ens bästa vän ska få somna in. Men jag är säker på att ni kommer att träffas igen och att hon kommer att vaka över dig
Skicka en kommentar